Träningsverk är att räkna med i morgon 

on

Ibland så får man ställa upp för laget. 

Idag innebar det en utflykt till närmsta skidanläggning för lite kvällsåkning. Barnen var lyriska och jag… ja, jag var lite mer skeptisk. Mina fötter har inte burit ett par pjäxor på ca. 22 år. TROTS att jag varit i fjällen åtskilliga gånger under de åren, vilket uppenbarligen innebär att jag kan alla knep för att slippa. Hur det kunde bli så vet jag inte. Jag älskade att åka ”utförs” upp till 15 års ålder.

Nått jag lärt mig här i livet är att det är roligare att säga ja. Så det gjorde jag till detta. Om jag var rädd? Oh yes!

Japp, hjärtat slog fort och speciellt kaxig var jag ICKET!


Visst lossnade det efter andra åket, men herregud vilken tönt jag blivit. Skärpning på den. Störtlopp det åkte jag de sista metrarna i barnbacken där det knappt lutade… det säger allt!

Jag är lite rädd för att jag inte kommer att komma upp ur sängen i morgon, men det spelar inte så stor roll. Barnen är hur nöjda som helst och jag kan minsann jobba hemifrån sängen i värsta fall. 

Om det blir skidsemester eller solsemester nästa år? Det är inte ett svårt val. Om jag har ett. SOL!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s