Grannar – hur viktiga är de egentligen?

on

Frågar du mig så säger jag EXTREMT mycket!

Att ha en bostad man trivs i är viktigt, men det man inte kan välja (tyvärr) är vikigare. Dvs. Släkt och grannar. 

Nu måste jag erkänna att jag är extremt lyckligt lottad då det kommer till de vikigaste punkterna som man inte kan välja enligt mig. 

GRANNAR

Jag sprang ut med komposten efter middagen och slängde en blick mot grannens tomt. Som en av mina kollegor sa förra veckan; ”OJ och där är ett förfallet hus…” 

Nu är inte så fallet utan stuggrannen har nog bara inte betalt gräsklippar-mannen. För gräset är ungefär en halvmeter högt och tur för oss så kommer de ner i helgen.

Det var inte det jag syftade till. För de är jättetrevliga och är på sin tomt ungefär tre veckor per år = väldigt lugnt och skönt för oss och ingen (?!) skulle klaga om jag kom på att skaffa höns.?

Det jag menar är grannar som kommer en nära. Inte bara tomtmässigt. Några av mina närmaste vänner är mina barndomsgrannar. De jag vuxit upp med. Och inte bara dem, deras föräldrar också. 

Nu tycker jag faktiskt att det är helt fantastiskt att våra föräldrar fortfarande umgås. Efter 35 år!!! Sex stycken födelsedagar ska firas + midsommarafton + eventuellt andra händelser… per år!

Visst tar jag chansen att umgås med dem också så snart jag bara kan, men tyvärr så blir det inte i närheten av den tid jag önskar vilket är helt och hållet mitt eget fel som flyttade därifrån.

Vad gör man då? Jo man skaffar nya grannar. Det tråkiga nu är att de man alltid kunde låna allt av, kommit på att de ska flytta. Inte allt för långt bort men ändå… Känn ingen press Kerstin… lite surt var det när mannen fick gå till en annan granne ikväll för att låna en disktablett!

SLÄKT

Jag måste ha världens bästa. Förlåt mitt skryt. 

Mammas sida: underbart härlig liten familj. Två föräldrar. Två barn (mamma ena) tre barn åt ena hållet och två (jag och min bror) på andra. 

Pappas: enorm, enligt dagliga mått mätt. 14 barn varpå 13 syskon med respektive, barn och barnbarn därtill. Inga konstigheter tycker jag! Mer ödmjuka, arbetsamma och glada personer får man leta efter! Om jag längtar till årets släktträff som 100 pers anmält sig till hittills? JA!!! 

Och om jag längtar efter mina grannar.. jajamensan! 

En månad kvar. Sen kör vi!!!!!!


Det är jag till vänster, närmsta barndomsgrannen i mitten och näst närmsta grannen till höger. Nr 16, 14 och 12. 

Oj vad jag längtar efter er! ❤️

3 kommentarer Lägg till

  1. Åse skriver:

    Gulledu! Världens bästa timing också. Jag var i Boviken härom dan och tittade på en tavla med en massa bilder på dig och Suzanne och på ett grönt nyckelhål, ja eller lås 🙂 Och så den där brädan med foton på, som jag fick av dig när vi flyttade (ända in till stan), minns du? Nostalgi och underbara minnen. Vi ses i sommar!

    Liked by 1 person

    1. flitigaliza skriver:

      Vaddå för bilder i Boviken? Nu blev jag jättenervös! Om jag ser ett nyckelhål så tänker jag på er. Det är inga konstigheter 😉 brädan…. hmmmm mamma har en bräda jag gjort med små keramikgubbar som klättrar på stegar. Men vad tusan kan jag gjort för bräda till dig när ni flyttade? Låt mig fundera på den. Ses om en månad med ett svar:)

      Gilla

  2. Kerstin H skriver:

    Ooo så gullig bild och det syntes verkligen att det var du med blicken liksom registrerade din omgivning. Att flytta är ju också att lämna sina närmaste där grannar ingår, men i det här fallet så är avståndet överkomligt!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s